"Humphreys egen livstavla liknade nog ingen annans. Den var en blandning av Rousseaus naivism och Michelangelos storslagenhet."
Birgitta Stenius har bl.a. jobbat som ambassadör i Bosnien, Makedonien och Serbien. Någonstans där emellan har hon hunnit skriva en bok vars handling också rör sig i den diplomatiska maktens korridorer. Men det handlar också om kvinnor som fortfarande får kämpa för att höras och synas, om svårigheterna med att pussla ihop karriären med privatlivet och om ett gammalt dödsfall som gör sig påminnt och kommer fram i en ny dager. Olika livsöden pusslas ihop och Birgitta lyckas med att överraska en på slutet. "Humpreys teckning" är en annorlunda deckare som ändå går i klassisk stil. Samtidigt får jag också lite Alexander McCall Smith-känsla.
Jag som i yngre dagar drömde om en diplomatkarriär gillade att få vistas i Genève, gå på FN konferens och tala och höra diplomatspråk. Språket är faktiskt ganska diplomatiskt men det passar väl in i tiden, platsen och historien där vi befinner oss.
Birgitta deltar för tillfället i samma ettåriga romanskola som jag. Det är inspirerande att få träffas med en så intressant person och författare! Jag känner mig både hedrad, ödmjuk och privilegierad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar