The White Tiger

"They would do the same thing to him that they did to Father - scoop him out from the inside and leave him weak and helpless, until he got tuberculosis and died on the floor of a government hospital, waiting for some doctor to see him, spitting blood on this wall and that!"

Lästävlingsbok. Det var en bra orsak att äntligen ta ner den från bokhyllan där den väntat på sin tur rätt länge. 

Jag älskar alla Indienskildringar trots att jag aldrig varit där själv. (Eller kanske just därför?)

Väldigt stark och mörk roman om överlevnad. Skrivet som ett brev åt Kinas premiärminister under sju nätter. Redan det är ju verkligen en originell startpunkt för en berättelse!

Ställvis känns det nattsvart, ställvis skrattar man. Man skrattar då Aravind Adiga är rolig. Men man skrattar också åt den absurda relationen mellan tjänare och de betjänade i det indiska samhället. Det känns bättre än att bara gråta åt hopplösheten.

The Red Queen

"God knows, if I could reconcile myself to living with a man who is the embodiment of mediocrity , in a country under a usurper - with a queen so much my inferior in every way! - observing my God only as a once-a-day deity in my evening prayers, I would do so. But I cannot. I want a husband with the courage and determination to play his part in the rule of the country, I want my country ruled by my true king, and I have to pray to God for this in the five services of the day. It is how I am, I cannot deny myself."

Bokklubben som är mig mycket kär har igen uppfyllt sin uppgift. Det vill säga tack vare den har jag läst litteratur och upptäckt författare jag kanske inte annars bekantat mig med. The Red Queen av Philippa Gregory är en bok som jag knappast själv hade valt. Och hade den kommit emot mig någonstans så hade jag valt bort den enbart på basis av pärmen. Men nu var den som tur vår bokklubbsbok för dethär gillade jag jättemycket!

Jag gillar att jag ogillar huvudpersonen (som alltså är en historisk figur). Hon är en hjältinna men en så martyrisk sådan att jag blir irriterad. Men det gillar jag alltså! Ädla huvudpersoner som aldrig gör något fel är totalt överskattade! 

Intressant att få ta del av engelsk krigs- och kungahushistoria ur ett kvinnoperspektiv. Och det perspektivet var nog för jävligt på 1400-talet. Kvinnorna var bara spelbrickor i pojkarnas maktlekar. 

Sen faller nog den goda Margaret tyvärr ganska snabbt i glömska efter bokens slut. Men det var underhållande läsning och jag vill gärna också läsa The White Queen som handlar om den rivaliserande släktens drottning. Perspektivombyte igen.

Betryggande avstånd

"Elefanter som dansade vals och cancan i regnet, vältrade sig i nyslaget gräs, kastade rollatorer och popcorn på varandra och lekte slingra snabel i djupa bassängändan."

Puck Sumelius är en annan skrivarkollega från min kurs och om ni inte ännu läst hennes noveller så måste ni göra det nu! Helt fantastiska! Puck har en fenomenal förmåga att beskriva vardagliga händelser och högst vanliga mänskor på ett sätt som känns intimt, brännande och angeläget. Jag är rädd att inte göra hennes fina berättelser rättvisa så lämnar det mesta osagt. Men jag är berörd, otroligt berörd.

Väntar så på hennes följande bok! (Som jag redan fått en miniliten insyn i, spännande!)

The Ladies of Missalonghi

"One day I shall have my scarlet lace dress and hat", said Missy,

 "no matter how unrespectable I look."

Success is the best revenge, brukar man ju säga. Och det är just den sortens hämnd eller snarare upprättelse som den tidigare hunsade och blyga Missy får. Eller hon tar den! Go, Missy! 

Boken är som en australiensisk Pride and Prejudice under tidigt 1900-tal. Typ. Det är gemytligt, humoristiskt och harmlöst. Och när den manliga huvudpersonen visar sig vara feminist kan man ju inte annat än bli stormförtjust! Dessutom fick jag lite Emily-känsla också. L.M. Montgomery för vuxna.

Jag deltar i en lästävling under år 2012. Det finns en lista på ca 75 litterära verk varav varje ger en viss poängsumma. Om man råkat läsa någon bok redan tidigare så räknas det inte, utan bara det man läser under dethär året ger poäng. Kul idé, eller hur?
I alla fall så var Missalonghidamerna med på boklistan, annars hade jag nog missat dem. Jag hade nog säkert levt ett helt bra liv även utan att ha stiftat bekantskap med Missy & Co, men denhär typen av litteratur går (nästan) alltid hem hos mig så jag är riktigt nöjd och belåten.

Humphreys teckning

"Humphreys egen livstavla liknade nog ingen annans. Den var en blandning av Rousseaus naivism och Michelangelos storslagenhet."

Birgitta Stenius har bl.a. jobbat som ambassadör i Bosnien, Makedonien och Serbien. Någonstans där emellan har hon hunnit skriva en bok vars handling också rör sig i den diplomatiska maktens korridorer.    Men det handlar också om kvinnor som fortfarande får kämpa för att höras och synas, om svårigheterna med att pussla ihop karriären med privatlivet och om ett gammalt dödsfall som gör sig påminnt och kommer fram i en ny dager. Olika livsöden pusslas ihop och Birgitta lyckas med att överraska en på slutet. "Humpreys teckning" är en annorlunda deckare som ändå går i klassisk stil. Samtidigt får jag också lite Alexander McCall Smith-känsla.

Jag som i yngre dagar drömde om en diplomatkarriär gillade att få vistas i Genève, gå på FN konferens och tala och höra diplomatspråk. Språket är faktiskt ganska diplomatiskt men det passar väl in i tiden, platsen och historien där vi befinner oss.  

Birgitta deltar för tillfället i samma ettåriga romanskola som jag. Det är inspirerande att få träffas med en så intressant person och författare! Jag känner mig både hedrad, ödmjuk och privilegierad.

Det sanna livet

"Hur litet av oss själva vi utnyttjar! Hur mycket av oss som blir utnyttjat!"

Kärleken kan slå till när man minst anar det. Och nu har jag helt oförhappandes gått och kärat ner mig i Göran Tunström. Ja, jag vet att han är död men hans texter lever och de gör mig alldeles mjuk i hjärtat. Åtminstone berättelserna i "Det sanna livet" som utkom år 1991. Hade det inte varit för min älskade bokklubb betvivlar jag att jag hade kommit över denhär i första taget. Boken finns inte längre att köpa men jag känner att jag kommer att behöva läsa dessa berättelser om och om igen. Så hädanefter kommer jag aldrig mer att kunna gå förbi ett antikvariat utan att gå in (det har förvisso varit svårt redan nu) för att fråga om de har den. 

Varje berättelse har sin egen livsvisdom, sitt eget mysterium, sitt eget språk. De utmanar min hjärna, min tro och min själ. Ja, det låter hur högtravande som helst men dethär är litteratur som förändrar en på djupet. Och mycket vackrare än så kan det knappast bli. Enligt mig.

Men för att nu komma med någon kritik också så kan jag säga att Stella var den enda av novellerna som inte gjorde mig lyrisk. Kritiken slut.

Att upptäcka en ny författare att förälska sig i, det hör nog till det bästa i detta livet.